Det fanns en tid när jag inte trodde att jag skulle kunna leva utan köttbullarna, skinkan och janssons. Nu undrar jag hur jag ska kunna leva utan Nepal. Jul i Nepal har blivit en tradition. En tradition som jag tror alla i familjen finner svår att bryta.
Ibland tror vi i vår naivitet, att i år blir det lugnare med allt planerande, men icke. Varje år är det gasen i botten, från det att man landar i Kathmandu, tills dess att sista julklappen är utdelad. Glöm julstressen, det här är ett galet, glädjesprakande och så intensivt julfirande, att Kalle Anka med sina vänner tappar sin dragningskraft lite varje år.
Innan jag går vidare i texten, så vill jag verkligen tacka alla er som var med under kampanjen ”En meningsfull julklapp”. Era gåvor skapade en verkligt underbar jul i Nepal. Det här är ett litet sent tack, men vi menar det desto mer.I mitten av december landade vi som familj i Nepal för att påbörja en massiv shoppingvecka. Paket till ALLA barnen! Alla 600! Från tidig morgon till sen natt. Inte bara gåvor utan även mat och planerandet av olika fester. I år hade vi en speciell situation i och med blockaden från Indien. Annars brukar vi ha en enda stora julfest, där vi samlar alla barnen. Där får de uppträda, leka, dansa och sjunga.I år gjorde vi istället en fest på varje hem, där vi kom och delade ut julklappar, lekte och sjöng.
Men innan dess fick alla äldre flickor, eller unga kvinnor, en peng att gå och shoppa för själva. Vi ville ge dem möjligheten att börja bestämma själva, att hitta sin egen smak och sitt eget tycke. Att även få bestämma över sina egna pengar, och välja hur mycket man ska pruta och spara. I små grupper, med en ledare i varje, följde vi med dem till en marknad utan slut. Personligen var jag helt slut efter ca tio minuter, något som de andra inte kände av.
Efter detta var det dags för tre dagar av julfirande. Vi åkte runt med stora högar av paket till varje hem och chaufförerna bara skrattade, när de fick se vilka mängder av kartonger vi kom bärandes på. Vi fick stuva och packa noga för att allt skulle få plats. När man väl kommer fram, så är förväntan och spänningen så tät att man kan ta på den. Barnen sitter på helspänn, deras ögon är stora och de håller nästan andan. Efter sång, skratt och tal, så är det dags för det som alla barn på hela jorden uppskattar: paketutdelning. Skratten, glädjen och det instinktiva fnittret är helt underbart.Många får paket för första gången i livet, och deras förundran och tacksamhet smittar av sig och värmer.
Trots dammiga gator, trafikkaos, hetta på dagen och ingen Arne Weise så långt ögat når, så är detta mer julstämning än vad jag känt i Sverige. Det här är julens budskap och detta är något som du som läser får ta till dig. Du har gjort det möjligt, och utan dina gåvor så hade det inte blivit någon jul i Nepal. Du är på plats om än inte fysiskt, men ditt hjärta har nått ut och förvandlar människors liv i Nepal.Tack!
Natanael
Den här texten är från LoveNepal tidningen. Om du önskar få den i brevlådan eller läsa den digitalt, vänligen tryck här.
