2015 hade Love and Hope en av sina årliga Sverige-turnéer. Vi hade startat med turnéer 2013 och det var svårt att inte fortsätta år efter år. Vi flög in personal och flickor från Nepal och åkte runt i Sverige för att berätta om mörkret i världen men framför allt om förlåtelse och en fantastisk comeback.
2015 var en av flickorna Asmita. Hon var då tonåring och kom som alla sina vänner från en tuff och utsatt bakgrund som badiflicka. Med stor fattigdom och hög sannolikhet för att hamna i sexslaveri.
På outgrundliga vägar fann vi varandra. Hon var inte som andra och jag är möjligtvis inte som andra jag heller (vem är det egentligen). Medan hennes vänner gillade dans, sång, upptåg och lekar som de flesta var hon av en annan karaktär. Vi började prata om litteratur och poesi. Om vikten av det skrivna ordet och hur en text kan fånga något som ett foto eller film aldrig kan göra. Hur en vacker dikt kan fånga andra känslor än de som förmedlas i artiklar och filmer.
Våra samtal väckte något i henne som hon inte visste fanns där. Hon hade inte haft en tanke på att uttrycka sina sorger, sina tankar, sina visioner och upplevelser i text. Och verkligen inte en tanke på att det skulle kunna ge henne en karriär. Inte som badiflicka, inte i Nepal.
Jag och Asmita träffades igen för första gången på flera år i september 2021 i en coronadrabbad värld.
Hon berättade hur hennes liv hade förändrats, hur hon skriver krönikor och poesi för tidningar i Kathmandu. Hon planerar att ge ut en bok med olika texter där hon behandlar sina upplevelser och orättvisor. Hon skriver för sig själv och för en förändring i samhället. Hon drivs av en övertygelse hon inte visste att hon hade, förrän vi började prata för sex år sedan.
Jag ser mig själv inte som någon sorts auktoritet i sammanhanget, men jag förundrades över hur mina ganska enkla ord kunde förvandla hela Asmitas framtid. Några enkla ord som talade till hennes hjärta och där en gnista tändes. En gnista som sakta men säkert satt hennes hjärta i brand.
Kan några enkla ord från dig, idag, väcka tröst, glädje eller inspiration hos en annan människa?
Tänk vad enkelt och helt oplanerat det ibland kan vara.
Natanael Alfvén
