Min pappa dog när jag var 9 år gammal, den 11 januari 2016. Han lämnade efter sig min mamma och oss tre syskon. Vi fick det väldigt svårt och hade ingen mat att äta. Min mamma startade en liten butik vid vägen. Hon ställde fram ett bord och började att tillaga Bhappa pitha, en risrätt. Men dessa pengar var inte tillräckligt för att vi skulle klara oss.
En dag kom en man och talade med min mamma om ett jobb på ett hotell. Mamma ville inte åka, hon ville inte lämna oss eftersom vi fortfarande var så små. Men mormor tvingade henne att göra detta, för familjens bästa. Efter ett stort bråk mellan mormor och mamma, lämnade mamma oss den 15 mars 2016.
Jag såg hur mormor tog emot en bunt med pengar från mannen som lovat mamma arbete på hotellet. Eftersom jag då endast var 9 år förstod jag inte varför min mormor fick dessa pengar.
När mamma lämnade oss grät jag och mina småsyskon, men jag försökte kontrollera mig, eftersom jag var äldst. Jag kände ansvaret att trösta dem. Jag fick bli en mamma för mina yngre syskon vid 9 års ålder.
Det kom ingen hälsning från mamma och eftersom jag var äldst vilade allt ansvar på mig. Mormor brukade slå mig med en träpinne. Hela min kropp var täckt av ärr och det var mycket smärtsamt. Jag fick aldrig någon frukost men fick göra alla husgöromål som att städa, skära grönsaker, torka golvet samt hämta vatten 4 km därifrån. Sedan fick jag, och även mina småsyskon, leta efter plastflaskor vid järnvägen. Vi fick lite mat och sov sedan i säckar på marken, medan mormor sov i sängen.
14 dagar senare ringde mormor till min mamma, och jag fick också möjlighet att tala med henne. Jag grät och bad att jag skulle få komma till henne och min mormor bad också om att jag skulle få komma. Efter någon dag kom mamma hem till oss, och morgonen därpå satt vi båda på tåget. När tåget väl var framme var jag så lycklig och förväntansfull över det nya liv jag nu skulle få.
När jag kom till området såg jag att alla var finklädda och hade på sig mycket smink. Jag trodde att de skulle ha party. När mamma kom till mitt rum den kvällen, var hon också uppklädd. Jag ville följa med henne, men hon vägrade låta mig göra det. Varje dag lämnade mamma mig i rummet, och låste från utsidan. Jag brukade sitta där, hela dagen och natten. När hon sedan kom tillbaka runt två-tre på natten, grät jag i hennes armar och frågade; Var var du mamma? Då svarade hon: Du kan inte förstå det ännu. Första gången jag såg min mamma gå iväg med en annan man insåg jag att mamma var en sexarbetare och att hon blivit såld av mormor för 30 000 rupies.
Jag kände mig helt bruten och ensam, och när mina syskon brukade bråka med varandra, var jag tvungen att vara deras mamma.
Efter ett tag accepterade jag livet på bordellen. Då började jag hjälpa till i huset med att diska och städa toaletterna. Där bodde sex sexarbetare, varav min mamma var en. Många kunder kom för att besöka henne och nu förstod jag vad hon gjorde.
Min mamma började att dricka och hon blev berusad. Jag mådde så dåligt när jag såg henne och de andra sexarbetarna. Varje dag försökte jag att hjälpa dem. Jag visste nu allt om sex och om sexuella aktiviteter. En del kunder brukade titta på mig på ett väldigt konstigt sätt. Jag började då att sitta på mitt rum när jag fick tid. Jag var så rädd på kvällen när mamma låste min dörr för att gå till olika kunder. Hon kom tillbaka så sent så jag fick aldrig möjlighet att prata med henne eller berätta om mina känslor.
En månad senare hörde jag om en skola som skulle starta i staden där vi bodde och jag blev så glad. Jag kommer ihåg att jag inte fick i mig någon frukost den morgonen men att jag steg på en okänd skolbuss, tillsammans med min mamma. Det var den 19 maj 2017 och det var invigning för Love and Hope English School.
Jag har nu upptäckt att mitt hem är i Love and Hope-familjen, där känner jag mig så älskad. Jag klarar mina studier mycket bra och jag brukar vara bäst i klassen.
Den 29 november 2017 fick jag äntligen komma till Love and Hopes flickhem, och den dagen förändrades mitt liv. Jag minns den dagen som den bästa dagen i mitt liv. Jag upplevde att Gud gav allt tillbaka till mig. Min bror bor på Love and Hopes pojkhem, men min lillasyster är fortfarande tillsammans med mamma, men hon kommer att komma senare.
Mamma Monica på flickhemmet sa vid ett tillfälle till mig; Jobba hårt, var uppriktig och trovärdig. Hjälp alltid andra och bevara ett givande hjärta. Jag bestämde mig då för detta och jag vill också hjälpa andra som lider som jag gjorde i bordellen.
Jag vill verkligen tacka alla som gett mig livet tillbaka! Tack är ett mycket litet ord i jämförelse med din kärlek och din support. Men jag är verkligen så tacksam för dig.
.