Jag och min bror Johannes gick 2013 upp för trapporna till ett sjukhus i Nepal, för att möta 14-åriga Martha. Martha var gravid. En man i hennes by hade förgripit sig på henne. När vi kom till henne låg hon i stort sätt helt utslagen på sängbritsen, och det fanns varken liv eller framtidstro i hennes ögon. Våldtäkter bryter ner människors liv. Det beslagtar både hopp och drömmar. Att få stå där på sjukhuset, mitt framför henne var för oss väldigt omskakande.
Vi minns när hon lämnade sjukhuset och fick komma tillbaka till barnhemmet. Medan alla barn sprang runt och lekte satt hon i en rullstol. Hon satt i skuggan och tittade ut mot de andra barnen. Det var så smärtsamt att se hennes lidande och dessvärre skulle eländet fortsätta. Några år efter våldtäkten kom nästa smäll. Martha hade fått cancer. En hudcancer som gjorde att huden svullnade upp och som gjorde det nästan omöjligt för henne att resa sig upp från sängen. Läkarna var enade, Martha hade inte lång tid kvar att leva. Samtidigt började Marthas hemby att frysa ut henne. Den svårt sjuka flickan som tillhörde den kastlösa folkgruppen Badi blev alltså föraktad av sitt eget folk och sin egen by.
Vi bestämde oss att försöka hjälpa Martha genom sjukdomen. Kanske skulle hjälpen inte kunna rädda hennes liv, men det skulle i alla fall ge henne ett värdigare avslut. Vi bestämde oss för att finansiera all medicinering och alla sjukhusbesök. Kosta vad det kosta vill, Martha skulle få hjälp i hennes livs viktigaste kamp.
Det vände! Martha blev den första i Nepal som fick en ny sorts behandling mot hudcancer. Idag finns inte ett spår av cancer kvar i kroppen. Den är helt borta. Martha vann sin livs kamp. Hon är numera 23 år gammal. Hon har gift sig och fått en dotter som heter Simran. För några veckor sedan träffade Johannes Martha i Nepal och bilden talar sitt tydliga språk. Hoppet är tillbaka.
Martha hade nog inte levt idag om det inte vore för hjälpen från oss alla. Vi skriver nog nästan ett tack i vartenda nyhetsbrev men det blir konstigt om vi inte gör det. För det här arbetet är så beroende av dig. Vi får inga statliga medel, allt bygger på människors hjärtan för dessa utsatta barn.
Mycket kärlek och mycket tacksamhet från Asien!
Jonatan & Johannes Alfvén
projektansvariga indien & Nepal
