I augusti 2016 kunde Love and Hope tillsammans med en indisk samarbetspartner öppna en skola för barn till föräldrar som förlorat sina jobb i samband med nedläggning av teplantager. Antalet har sedan dess vuxit från 300 till 400 elever. Rektor för eleverna är Dhiraj, en man med stort hjärta och som har bestämt sig för att dedikera sitt liv till att hjälpa barn mot en ljusare framtid.
– Allt började med en vän till mig som besökte de nedlagda teplantagerna förra året i juni. När han gick omkring där så kände han en stark beslutsamhet att göra något för att hjälpa alla familjer som blivit drabbade. Ganska fort kom tanken om att starta en skola. Genom organisationen Love and Hopes samarbetspartner kunde man snabbt förverkliga skolan. Ett par månader senare stod den klar och Love and Hope’s grundare, Mikael och Ing-Marie Alfvén, var på plats för att inviga och välkomna alla förväntansfulla elever tillsammans med resten av lärarna på skolan.
– När jag fick förfrågan om att börja som rektor på skolan jobbade jag redan som lärare, fast i en annan skola. Så fort de nämnde att jobbet låg i min hemstad blev jag mycket glad och tackade ja omgående eftersom jag vill hjälpa människor där.
Syftet med skolan är att kunna hjälpa familjerna genom att barnen dels inte behöver vara ensamma hemma medan föräldrarna försöker försörja familjen genom att hacka sten borta vid floderna, men även att minimera risken att barnen tvingas arbeta för att dra in pengar samt förhindra att de antingen säljs eller luras in i sexhandeln.
– Om vi inte skulle ha startat den här skolan finns det en stor risk att många av eleverna här skulle ha hamnat i trafficking. Nöden är stor. Föräldrar har ofta inte pengar att ens köpa mat, vilket betyder att man givetvis inte heller kan finansiera skolgången åt sina barn.
– Vi hjälper barnen mot en ljus framtid, men vi hjälper också föräldrarna indirekt genom att ge deras barn den utbildning som de själva inte kan ge. Barnen får allting här, utbildning, uniform, ett mål mat och det kostar inte föräldrarna någonting.
Att få elever till skolan var trots förutsättningarna inte helt självklart, en utmaning har varit, och är fortfarande, att få föräldrarna att förstå varför deras barn behöver få en utbildning.
– Människor här är så fattiga att de står helt utanför samhället, de förstår därför inte varför utbildning är så nödvändigt. Föräldrarna vill hålla barnen hemma så att de istället ska kunna jobba och hjälpa till hemma. Därför behöver vi sitta ner med alla föräldrar för att övertyga dem om att barnen ska få gå i vår skola kostnadsfritt.
– Vi är raka mot dem och frågar om de vill att deras barn ska fortsätta att leva under samma förhållanden som de själva gör nu, eller om de istället vill ge sina barn andra förutsättningar. Vi frågar om de vill att deras barn ska bli läkare, lärare och så vidare.
Idag går det cirka 400 elever på skolan, med det finns långt många er barn som skulle behöva komma till skolan.
– För att hitta de drabbade familjerna går vi till floderna, by för by, där många av dem hackar sten. Vi pratar med dem och utifrån hur deras situation ser ut så bestämmer vi om de är i kategorin av de människor som vi behöver hjälpa.
Fortsättningsvis berättar Dhiraj att de givetvis önskar att de egentligen kunde hjälpa alla människor, men att de måste dra gränsen någonstans eftersom skolan är begränsad till ett visst antal elever. En dröm hade varit att ha fler och större skolor för att kunna hjälpa fler barn och på det sättet se en långsiktig förvandling i byn, där antalet barn och unga vuxna som hamnar i trafficking minimeras.
– Jag ser väldigt ljust på framtiden. Mina förhoppningar och drömmar för barnen är att se dem växa upp och få ett bättre liv än vad deras föräldrar har. Just nu är en del av barnens vistelse på skolan högst livsviktig eftersom den mat de får här är det enda mål mat de får på hela dagen. De lever så fattigt att många av barnen inte har mat i hemmen. Därför är vi väldigt noga med att maten som serveras är näringsrik. De får mycket grönsaker, ägg, linser, ris och kyckling.
– Det händer att jag får andra jobberbjudanden. Jag har bland annat fått möjligheten att betjäna mitt land inom militären, men eftersom jag har dedikerat mitt liv åt att hjälpa dessa barn så ser jag det som att jag betjänar mitt land genom att istället ta hand om dess framtid, barnen. Jag vill verkligen vara en del i att hjälpa barnen i det här området att leva ett bättre liv. Pengar är inte allt, jag skulle kunna ha ett mer välbetalt jobb, men barnens framtid betyder mer.
Martina Claesson, Love and Hope
Artikeln har tidigare publicerats i Love and Hopes tidning RUM 56. Tidningen kommer ut fyra gånger per år. Kontakta oss på om du också vill ha tidningen.
