Jag heter Sarita*. Jag och min mamma bodde i en liten hydda av halm och lera. Vi var väldigt fattiga.
Min mamma brukade städa och tvätta i andras hus. Men det hon tjänade räckte inte för oss. Mamma sände därför iväg mig med en säck, för att samla plastflaskor bland soporna.
Många män besökte mamma
Efter några år flyttade vi närmare en större stad. Där fick jag se många tjejer med mycket makeup och färgstarka kläder. Det kom många män till vårt hus och stannade med min mamma i ca 10 minuter. Först tyckte jag att allt var konstigt, men efter några dagar vande jag mig. Mamma bad mig att inte lämna rummet, men jag var för nyfiken. När jag gick ut för att leka, var det många killar som försöka röra vid mig och dra i mig. Jag blev så rädd och sprang hem igen. Efter den dagen var jag nästan aldrig ute och lekte. Den äldre damen som ägde min mamma och huset där vi bodde, var väldigt elak. Efter att hon och mamma bråkat flyttade vi till ett annat område.
Det kom också många män till mamma i det nya området. När hon var inne i huset med olika män, höll jag mig utanför. Men mamma bad mig att inte gå ut Hon sa; Det är så många som vill förstöra ditt liv. Du måste bli en bra person, och inte som jag. Det är bara du som kan göra så att jag blir fri. Men jag förstod inte vad ordet fri betydde.
Love and Hope English school
Jag fick sedan höra att jag skulle få börja i skolan, i Love and Hope English School, och jag blev så glad. När min lärare sedan frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor, svarade jag: Jag vill bli en person som hjälper andra.
Efter någon månad fick jag komma till flickhemmet. Jag var så lycklig. Och där har jag fått lära mig många nya saker, men det viktigaste är att jag nu förstod vad ordet frihet betydde. Det ordet som min mamma sa; Du är vägen till min frihet.
Jag är så glad att jag nu har en familj, får bo i ett hus och har en bra framtid. Jag vill göra mitt bästa så att jag lyckas, och kan hjälpa min mamma att bli fri. Jag vill bli den person som hjälper andra.
*Sarita är ett fingerat namn